Johans blogg

Precis när man trodde att caffelatte-trenden var slut lanserar Arla "Yoggi Brownie". Ursäkta?

Så här skriver de på sin hemsida:
Yoggi Delikatess BrowniesmakBrownies är idag en självklar del av den svenska fika-kulturen. Nu lanserar vi en delikatessyoghurt med smarrig browniesmak. Den allra första i Sverige!

Det är illa nog med yoggi med smak av brownie. De påstår dessutom att den här jäkla trenden med baljor med fisljummen latte och stora brownies fortfarande pågår.

Om ni tror det så kika in här, och lär er allt om riktigt kaffe!

Jaha, så var gäjmingkvällen över. Jag tänkte mig lite att vi skulle gäjma till klockan 3, dricka Jolt cola och grymta oneliners till varandra. Men vi åt pizza, drack varsin mellanöl, spelade 3 matcher och var klara kl 19.30. Vuxet.

Resultaten:
Athletic Bilbao (Johan) - Valencia (Henrik) 4-0
Benfica (J) - FC Barcelona (H) 1-0
Heerenveen (J) - AC Milan (H) 2-1

Jag läser snabbt. Tror att jag har fått förmågan av min mor. Det är en bra feature, man kan tex läsa in en busstidtabell på nolltid.

Har nu läst Erlend Loes Naiv. Super. Gillar Loe, han får en att vilja bli författare. Sitter här och funderar på vad jag ska läsa nu. En skön sak med att läsa snabbt, är att man inte behöver sätta någon prestige i vad man väljer att läsa.

I morgon så är det gäjming här med Mr Henrik. Undrar hur det kommer att gå. Har köpt en extra handkontroll till min PS2:a så det blir Pro Evolution Soccer här. Skillnaden blir nog inte så stor mot vanligt kvällshäng med espresso.

Bok.
Stina och jag har fått upp alla böcker på väggen. Detta innebär att det öppnas en helt ny värld för mig. Läste Paasilinnas Kollektivt självmord. Läs den! Helt underbar, finsk feelgood-cynism.

Skiva.
Albert Hammond Jr. Strokes gitarristen har släppt en soloskiva. Yours to keep. New York, New York.

Konsert.
Helt plötsligt så bröts den halvtrista höstvintern med beskedet att Moneybrother är tillbaka! Denna gången på svenska! KB den 15/12.

Idag har jag utnyttjat ett presentkort. 300 kr på Lisas skafferi i Ystad. Jag stegade rakt in och sa: "Hjälp mig! Jag har ett presentkort på 300 spänn!". Jag önskar att det vore så. Dock är jag alldeles för rädd för expediter för att kunna göra. Jag går aldrig in i en tom affär, avskyr blickarna och det glättiga "Kan jag hjälpa till med något?". Social fobi, sinnessjukdom? Jag vet inte.

Det som var extra jobbigt idag var ju att jag hade ett presentkort. Jag tänkte alltså inte betala med riktiga pengar, ta varor utan att ge konkreta betalningsmedel. Märkligt nog hade inte expediten något emot att hjälpa mig. Hon verkade snarare glad för att hjälpa till. Konstigt! Upphör inte att imponeras av människor med serviceyrken.

Vad fick jag då för 300 spänn? Jo:
- Olivolja från Kreta
- Champagnevinäger
- Kvittenmarmelad
- Inlagd kronärtskocka
- Oliver
- Choklad från Equador

Summa summarum 300 pix.

Ok, jag ska vara ärlig. Jag har alltid varit löjligt rädd för tandläkaren. Vet inte riktigt var det kommer från, antagligen barndomen. Det brukar ju vara så. Min ungdoms tandläkare var lång och spelade tuff. Varje gång jag var där så påtalade han risken att tappa alla tänder, inte för att jag aldrig har haft några hål men för att spela tuff. Jag gillade aldrig den stilen.

Min tandläkare nu är ung, blond, glad och har stora bröst. Det kan låta extremt sexistiskt och gubbsjukt, men hon har det! Vi har diskuterat detta, Stina och jag, det är få yrken där brösten kan spela så stor roll som just för en tandläkare. Porrskådis eller politiker kanske?

Hur som helst så drog denna väna varelse ut en tand på mig häromdagen. Detta var ingen rolig upplevelse, men inte alls så farligt som jag tänkte mig. Det värsta var att när man yr av bedövning tvingas ut till kassan och betala. Receptionisten försökte skämta med mig. Det gick inte hem. Det är svårt att skämta tillbaka, när det enda man kan säga är: "Mmmmpfhuyk".

Ni behöver dock inte vara orolig. Jag kommer överleva!

När man jobbar i en kommun så är det på kafferasten det händer. Eftersom mina kollegor är närmare pensionen än studenten, närmare "Så ska det låta" än popklubb på Retro och närmare Lindex än Caliroots så är ju samtalsämnena en aning begränsade. Inget fel i det. Jag har börjat hitta in i kafferummet. Detta är en lista på replikskiften som är flitigt förekommande i Ystads kommuns kafferum:
- "Oh, vilket ruggigt väder det är"
- "Ja, det är ju inte som förr"
- "Nä"
- "Nu kommer det va så här i ett halvår"
- "Usch"
Min kommentar: Ja, vädret har ju förändrats. Det är dags att ta klimathotet på allvar. Ahjamendetärjuså!

- "Usch, det här kaffet är ju himskt!"
- "Ja det smakar bajs"
Min kommentar: Som kaffesnobb så är det bara att hålla med. Ahjamendetärjuså!

- "Höhö, Johan! Det går ju bra för MFF"
- "Ja, tacka vet jag Henke"
- "Humpf"
Min kommentar: Dessa ständiga påhopp... Har jag inga kommentarer till.

Sammanfattningsvis så kan man säga att samtalen är sjukt tråkiga, men att jag är på väg att bli lika tråkig själv. Ahjamendetärjuså!

Nu ska det börjas! Kontinuerlig träning ska bygga upp den nya Johan.

Har under två månaders tid har jag gått runt med ständiga förkylningar, begynnande kulmage och svajigt humör (kan ju också bero på MFF). Detta ska det vara slut på nu! Gymkort på Enighet är nästa steg. 1800 spänn för ett år är ju som hittat!

Ok, nu tömmer vi ut långkalsongsämnet fullständigt. Jag konsulterar min barndoms trendguru, Ellos. Numera på Internet.

Långkalsong: länk
Tights: länk

Har sedan länge tappat bort ämnet och därför avslutar jag ämnet. Min poäng är dock: Stina, jag har rätt och du har fel! ;)

Långkalsongen är ett klädesplagg som främst bärs på vintern för att motverka nedkylning av kroppen från midjan och nedåt. Långkalsonger tillverkas ofta av elastiska material. Klädesplagget har även kapaciteten att hålla ute värme. (Wikipedia)

Alltså inget om några bajsluckor eller y-frontar.

Cykelbyxor är en typ av korta byxor av elastiskt material, framför allt avsedda för racercyklister. Dessa bör icke förväxlas med så kallade tights, som inte har vaddering i grenen. Cykelbyxor bärs närmast kroppen direkt mot huden utan några underkläder. (Wikipedia)

Detta var det närmaste tajts jag kan hitta. Observera att man inte ska blanda ihop cykelbyxor med tights (vilket jag har gjort).

Ibland gör man saker som får en att direkt tänka på sin mamma. För mig är typiska sådana saker:
- Stryka skjortor (har än så länge inte hänt)
- Gå till tandläkaren
- Köpa stålull

Nu har jag gjort ytterligare en grej. Jag har köpt ett par byxor som jag är nästan övertygad att min mamma hade valt till mig om hon hade fått chansen. Min kära mor brukar med stort nöje lufta sina åsikter kring mina byxval (läs jeansval). "Ska du se ut så??" är ett ganska vanligt uttryck. Här tror jag inte att hon har så mycket att hämta.

På jobbet har jag fått komplimanger (?) såsom "Oh, vad du ser prydlig ut!". Hur ska man tolka det? Har jag varit oprydlig innan? Jag som bara försöker se lite häftig ut.

Det råder också lite delade meningar om vad dom ska kallas. Stina säger jeans (hon kallar ju iofs långkalsonger för tajts), Ulla säger jeans. Jag är nog mer inne på att kalla dom byxor, eller möjligtvis jeansbyxor. Stretchjeans skulle nog också kunna vara ett alternativ.

Så, kära mor, jag väntar med spänning på omdömet!